Satt och kollade igenom massa gamla bilder. Och hittade lite på mig och Yami, då började jag tänka tillbaka på hur det var vi träffades och hur vi började umgås. Och jag har sjukt dåligt minne. Men hennes och min story är lite som en film, så kommer ihåg den skapligt bra endå.

Jag och Yami gick ju båda i Malmaskolan här i Malmköping. Jag flyttade hit från Stockholm i 5:an. I 5an och 6an gick vi i olika klasser. Kommer inte ihåg henne från den tiden, och hon kommer nog inte ihåg mig. Men det jag kommer ihåg var att 5:b och 6:b (klassen som jag gick i) var den stökiga klassen, medans hennes klass (5:a & 6:a) var feta pluggisklassen tyckte vi. Sen när det var dags att börja i högstadiet så blandades klasserna samt klasset från dunker och sparreholm o så. Och lyckligtvis hamnade vi i samma klass, 7:a.

Hon hade sin såkallade bästa vän Camilla, och jag Jennifer. Kommer heller inte riktigt ihåg henne från 7an. Men jag minns att jag och Jennifer var riktigt tighta, älskade att festa och springa runt och va galna och skulle sitta längst bak i klassrummet. Men sen kom dagen då jag och Jennifer började bråka pga av skitsnack från annat håll. Samtidigt som detta höll på så bråkade Yasemin och Camilla. Alla fyra gick skilda vägar helt enkelt. Jag sket i skolan och satt hemma och var skit sur. Kom till skolan då och då.

Sen en dag så skulle vi ha musik. Och då kom den räddande ängeln Olliver N. När musiklektionen var slut så tog Olliver tag i mig och Yami och sa "Nu när båda ni förlorat er bästa vän så kan ju ni bli dom nya bästa vännerna! haha". Och som jag minns så var Yami lite mer blyga sötsnygga blattebruden som inte sportade eller nåt, Hon som inte festade. Medans jag var den där irriterande bitchiga blondinen. Som festade varje helg och dansade. Men när Olliver sa så, så skrattade jag drygt och vi fortsatte gå. Sen när Yami stod vid sitt skåp, alltså kommer ihåg de här så jävla bra, hur hon stod, hur försiktig hon var när hon stod vid sitt skåp osv, men iaf.. Hon stod vid sitt skåp där. Sen gick jag förbi och sa "Tja bästis!" och fortsatte gå med min dryga gångstil. Hon började skratta, och då började såklart jag att skratta.

Sen så kom jag, Yami och Olliver överens om att alla tre skulle hem till Yami och plugga. Jag tänkte mer "plugga". Haha, och självklart blev det inge plugg. Skratt och snack mest. Och det var då det visade sig att Yami bodde snett mitt emot mig, så vi bodde väldigt nära. Så vi började sällskapa till Skolan varje morgon. Hon hade också en kompis som hette Erika. Hon var mindre blyg än vad Yami var. På den tiden minns jag henne som den där tuffa bruden. Med sina baggyjeans och sin attityd. Jag gillade henne. Cool brud tänkte jag liksom. Jag, Yami och Erika började umgås allt mer. 

Men sen märkte jag att jag och Yami var mer lika varandra. Jag hade så mycket gemensamt med henne. Vi märkte att vi hade mycket att lära oss av varandra. Jag berättade mina storys hon berättade sina. Inte samma bakrund, men samma personlighet och likadan insida. Alla har alltid tyckt att vi har varit kopior av varandra. Jag och Yami blev tightare och tightare. Hon följde med till sjön en kväll, och det var då hon förlorade sin alkoholoskuld. Alltså hon drack första gången. Vi hade sjukt kul. Bästa minnet från den kvällen var när hon hoppade på mig så jag trillade och hon skrek "JAG ÄÄÄLSKAR DIG". haha hon var galen den kvällen! 
 
Efter ett tag blev vi som ett tjejgäng. Men det var fortfarande jag och Yami som höll ihop som mest. Vi fick höra från folk hur vissa brudar hade börjat klaga på mig och Yami. Hur hon och jag dissade dom andra. Och idag förstår jag att det var avundsjuka. För det var speciellt mycket klagande och skitsnacka från en brud. Jag och Yami gjorde ett litet test. vi fejkade ett bråk. Vissa blev ju glada över det och snackade massa skitsnack om mig med Yami och tvärtom. Sen på kvällarna ringde vi varandra och garvade ihjäl oss. Lite taskigt av mig och Yami? Men tro mig, en brud var sick. Ni skulle förstå oss om ni var i våran situation då. Haha!

Men sen så blev jag och Yami "sams" igen. Det var mycket fester och mycket knas på G. Bråk och skitsnack samt söka uppmärksamhet började bli huvudämnet på festerna bland vissa. Men med mycket hjärntvättning och skitsnack så började jag tänka på helt andra spår. Jag fick höra i princip varje dag "märker du inte hur du tar Yami före alla andra blabla". Jag började lyssna på det. Eftersom jag alltid har varit en sån person som tar alla före mig och tänker på andra och sånt ni vet?

Efter mycket sånt där skitsnack så började jag och Yami bråka på skolavslutningen i 9:an. Och innan det, samma dag, så hade hon och jag blivit utsedda till "årets/skolans Piff & Puff" . Eftersom hon och jag alltid höll ihop. Men sen på kvällen sa hon att hon skulle hem för hon hade vart ute ett tag, och jag tände till direkt. Jag blev skit förbannad. Nu förstår jag inte ens hur allt kunde hända så fort? Jag ringde Yami senare på kvällen och bad henne komma ut. Det blev massor med bråk, jag stod och skrek på henne. Min bästa vän. Min tvillingsjäl. Och allt det för massor med skitsnack och avundsjuka? Hur kunde jag.

Månader gick. Jag umgicks med Erika i princip varenda dag. Och det enda vi gjorde var att sitta och prata eller supa. Hon och jag hade endå nästan samma bakrund. Eller mycket jobbigt gemensamt. Saker jag vart med om hade hon också vart med om. Efter all alkohol och snack så började jag märka mer och mer hur mycket jag saknade Yasemin. Jag började tänka på hur iskall jag var mot henne. Eftersom jag och Yasemins lillasyster Aylin och jag var väldigt tighta så började jag prata med Aylin om Yasemin. Att jag saknade henne oså liksom.

Allt fler dagar passerade och det blev värre och värre mellan mig och Erika. Hon började förendras från den där tuffa bruden till lite mer fjortis? Inte riktigt fjortis. Men hon förändrades och medan hon höll på med sin lilla förändring så började jag öppna ögonen. Började se allt kristallklart. Jag var som fast i ett förhållande med Erika. Vi valde samma linje och samma gymnasium. Så det förde oss ännu närmre. Jag började märka hur mycket krav hon hade på mig. Att man alltid skulle höra av sig, och om hon inte var bjuden på en fest som jag var bjuden på så skulle jag inte gå på den osv osv. I början gick jag med på det. Men sen kände jag mig lika fast som en hund fastkopplad i en jävla stolpe. Såna krav hade aldrig jag och Yami på varandra?

Jag skrev till Aylin en gång på msn om hur mycket jag saknade Yami, och Aylin berättade att Yami gjorde det också och skulle behöva mig nu (då). Så jag skrev till Yami. Vi pratade igenom en massa. I början var det stelt, båda hade börjat olika skolor, skaffat pojkvän och nya vänner. Det var inte som förut, när vi gjorde precis vad vi ville och höll varandra hand i hand.

Och eftersom jag och Erika var ganska lika på det där "tuffa" sättet så var det mycket skolk och "skit-i-skolan-attityd". Men jag började umgås med fler från klassen, fler från skolan. Hittade en helt annan vänskapskrets. Sen blev det mycket orohet och avundsjuka från vissa håll när jag och Yami började träffas. Så jag sa byebye till Erika..

Efter ett tag började jag märka hur både jag och Yami hade kvar vårt inre. Ingen utav oss hade förändrats på de sättet. Vi hade inte förlorat våran tvillingsjäl. Och idag är jag så jävla glad att jag tog steget och skrev till Yami och bad om ursäkt. För nu är Piff och Puff back in the game. Och den här gången kommer det inget "the end". :)


And that's our story.

party like a rockstar, yami.


älskar dig