alla har någon gång haft eller har en bästa vän.

Its true. Det kan va ett djur, det kan vara sin mobil, det kan vara nästan vad som helst? Men min bästa vän är mänsklig faktiskt. Tro det eller ej, men hon är det! Hon är min egna lilla Google faktiskt. Hon har svar på alla mina frågor. Svar på allt. Även om hennes svar är tomt. Om hennes svar är tystnad så säger tystnaden så mycket. För jag vet att jag alltid kan räkna med henne. Jag vet att varje gång jag faller så är det hon som kommer och lyfter upp mig. Och samma sak gäller för henne, jag ska lyfta upp henne varje gång hon faller. För hon är min bästa vän.

Och det känns så himla skönt nu. Att slippa höra från någon att jag gör fel. Att jag inte ska sätta min bästa vän på en speciell plats i mitt hjärta. Att jag var självisk och strutade i alla andra och tog henne först. För det är något jag varken gjort eller gör. Jag har mina underbara vänner som jag dör för. Men den här tjejen är min bästa vän. Och det var något som bruden som klagade på aldrig förstod vad det innebar.

Hade inte tänkt skriva feta texten om det här. Men jag läste en text, som min bvän hade skrivit för ett tag sen, när vi inte var kompisar. När vi hade gått skilda vägar. När vi båda tänkte att det var slutet för oss. Och den texten fick mig ärligt talat att börja gråta. Och nu sitter jag och är så j'vla stolt över att jag tog modet och började bygga spår som ledde mig till hennes stig. För nu gör vi det igen, Det vi alltid har vart bäst på. Att vara Du och Jag.